I Sverige finns det 13 olika arter av groddjur. Åtta av dessa är grodor medan tre är paddor och två salamandrar. På våren, när grodorna leker (parar sig), kan man hitta stora geléaktiga klasar med grodrom som ligger och flyter i dammar och andra mindre vattensamlingar. Inuti de genomskinliga äggen kan man se små svarta prickar och varje prick är vad som ska komma att utvecklas till en groda.

Följande groddjur finns i Sverige:

• vanlig groda
• långbensgroda
• åkergroda
• lövgroda
• ätlig groda
• gölgroda
• klockgroda
• lökgroda
• vanlig padda
• strandpadda (även kallad stinkpadda)
• grönfläckig padda
• mindre vattensalamander
• större vattensalamander

Alla groddjur i Sverige är fridlysta

För skolklasser och liknande är det populärt att på våren, när grodorna leker, gå ut i naturen och ta med sig lite grodrom som man sedan förvarar i ett akvarium eller en större burk med vatten. Man kan sedan dag för dag följa den fascinerande resan från en liten svart prick i ägget till en fullt utvecklad groda. Det är som evolutionen snabbspolad att se grodan utvecklas i fyra olika stadier.

Sedan år 2000 är samtliga grodarter i Sverige fridlysta, men det är fortfarande tillåtet att ta med sig mindre mängder grodrom, så länge man släpper tillbaka grodynglen när de har utvecklats till fullständiga grodor. När man är ute i naturen nära vattendrag och letar efter groddjur och annat är det också rekommenderat med gummistövlar. Mobiltelefoner och vatten är oftast ingen bra kombination, så istället kan man köpa eller hyra en komradio som tål stötar och fukt för att kunna hålla kontakten med sina kamrater när de försvunnit ur sikte.

Grodans utveckling

Först får den lilla pricken en svans och börja röra på sig inne i ägget. När den tagit sig ur ägget kan den börja simma omkring fritt i jakt på mat. Det är därför viktigt att man tar vatten från stället där man hittade grodrommen, och inte från vattenkranen, så det finns alger och annan föda för ynglen.

Grodynglen blir snabbt större och efter ett tag växer det ut bakben på dem. Samtidigt börjar gälarna försvinna, vilket gör att de måste simma upp till ytan med jämna mellanrum för att hämta luft. Efter ett tag utvecklas även frambenen och svansen börjar försvinna. Den lilla grodan kan nu kravla upp på land där den börjar jaga föda i form av små flugor och andra mindre insekter som den fångar med sin långa klibbiga tunga. Daggmaskar är också en riktig munsbit för grodor.

Paddor

Paddor påminner mycket om grodor men känns lätt igen på den lite knubbigare kroppen och vårtiga huden. Paddorna krälar också hellre när de tar sig fram, men kan hoppa om de känner sig hotade. Paddornas rom skiljs lätt från grodornas då paddromen läggs i långa strängar istället för i klasar. I övrigt genomgår paddorna samma utvecklingsstadier som grodorna.